Lilla femdagars: E5 Snogeholm (2013-06-18)

Det absolut svåraste med lilla femdagars är att lägga upp sin rutt. Den ska vara så lång att man utnyttjar sina sextio minuter (minus en sekund för att vara på den säkra sidan) och den ska så klart ge dig så många kontroller som möjligt.

På det här året har min orientering blivit mycket bättre, dock inte min förmåga att lägga upp rutten... Nu visade det sig ganska snart att det här inte var min dag över huvudtaget. Jag var taggad innan - det här var ju sista etappen och om jag gjorde riktigt, riktigt bra ifrån mig skulle jag kanske kunna slå Leif och kanske knipa en bra placering i min egen klass. Det första målet givetvis viktigare än det andra. Men egentligen är det ju ingen tävling... Väl?

Misstag 1: varför tog jag inte nr 14 direkt - det var ju för helsike snitslat från vägen upp till kontrollen...

Misstag 2: Min hjärna fullkomligt raderade en av hagens sidor på väg till kontroll nr 16 och eftersom jag ansåg att jag sprang efter det norra staketets vek jag ut i det gröna. Fick inte riktigt verkligheten att stämma med kartan hur kreativ jag än var. Slängde ett getöga på kompassen och insåg mitt misstag. Kände mig inte jättesmart.

Misstag 3: Varför gjorde jag det så svårt? Jag tänkte gå rakt österut från stigen, hitta pölen och sedan kontrollen. Pga ris och snår gled jag helt åt helsike. Varför tog jag inte stigen över bäcken och svängde upp norr efter rätt antal steg??? Outgrundliga är den orutinerades vägar...

Misstag 4: Jävla (förlåt franskan) björnbärsris!!!

Misstag 5: Fegade ut vid elstaketet och sprang till öppningen. Jobbigt. Jag hade kanske piggnat till av en rejäl elstöt?


Allt var eländes, elände under den här rundan. benen kändes som cementstockar, nässlorna var vedervärdiga, björbären rev mig och hjärnan var sur och grinig.

Jag citerar makens uramerikanske chef: "It was a great learning experience." (yeah, right...)